Hej, vi börjar från början. Vad heter du?

Stefan Westlund, kort och gott.

Och vad jobbar du med?

Jag är andlig vägledare och medium, och så försöker jag skriva en himla massa böcker. När jag inte gör det, försöker jag bara vara.

Din ålder?

Femtioplus, men jag har varit med ett tag. Kände mig uråldrig redan som femåring. Det här är inte mitt första liv, om jag säger så.

Hur skulle du beskriva ditt yttre?

Ganska ordinärt skulle jag säga. Medellängd, medelvikt. Så medel att man kan undra varför jag aldrig känt mig riktigt ”normal”. Kanske helt enkelt för att normal inte är något att sträva efter.

Och hur beskriver du ditt inre?

Eftersom jag vuxit upp i en alkoholistfamilj, har jag ibland dragits till kaos och livets skuggsidor, men som medial försöker jag numera hitta svaren på desamma. Så jag tycker mig nog ha funnit en helande symbios mellan de båda sidorna som jag trivs gott med. För det mesta i alla fall.

Vad är din bakgrund?

Jag är författare i grunden. Började skriva redan som åttaåring och förstod snabbt att, aha, det här vill jag göra. Till det har jag alltid varit intresserad av vad som gör oss till människor, vilket ledde mig in på studier i litteraturhistoria, religionshistoria, idéhistoria och filosofi på universitetsnivå. Det var tänkt att det skulle fortsätta så, men plötsligt valde jag en annan väg. Eller om den valde mig. Antagligen mer åt det hållet.

Hur kom du in på den andliga banan?

Jag har nog alltid varit där fast inte alltid vetat om det. Men så 2002 träffade min fru ett medium och övertalade mig att gå till henne, och vi inledde ett långt samtal. Jag hade så många frågor och tankar som gick i cirklar, mitt liv kändes minst sagt lite skevt. Jag mådde helt enkelt inte bra. Från början var det bara så, jag frågade och hon svarade. Men där någonstans vaknade jag till, skulle man kanske kunna säga om det inte lät så pretentiöst. Det var i vilket fall som att komma hem. Hon blev min mästare och mentor, och jag började min utbildning hos henne. Och här är jag nu – sedan 2012 gör jag i princip samma sak som hon, hjälper människor att ”hitta hem”. Och det känns mäktigt på något sätt.

Berätta mer om din vägledning?

Jag hjälper som sagt människor att hitta tillbaka till sig själva igen. Lite poetiskt skulle man kanske kunna säga att jag hjälper dem ut ur den ”ödemark” som de hamnat i av en eller annan anledning. Det är därför ordet Vägledare är så bra, jag leder tillbaka till vägen. Till exempel hjälper jag dem som har fastnat i livet, eller som behöver någon att bolla sina problem med för att se dem ur ett annat perspektiv, eller som vill ha svar på sina andliga frågor. Egentligen är jag ett språkrör. Min arbetsguide heter Christabel, och hon berättar för mig vad du behöver veta just nu och jag framför det till dig.

Vilka är dina bästa egenskaper?

Min fru brukar säga att jag har en lugnande inverkan på människor och så får jag höra att jag är en bra pedagog. Det kanske är därför som jag jobbar med det här. Och i och med min barndom är jag nog ganska bra på att förstå människors olika lidanden.

Vad har du då för mindre bra egenskaper?

Jag får ofta jobba med min otålighet. Saker kommer i sinom tid, för mig liksom för andra. Ååå, så irriterande det kan vara ibland.

Du använder ofta färgsymboler på dina sessioner. Vilken är din favoritfärg?

I tonåren och en bra bit efter det var det svart, men det är ingen färg utan ett tillstånd. Jag säger regnbågen. Det passar mig med hela auraspektrat på en och samma gång.

Om du hade en tidsmaskin, vilken tid skulle du vilja leva i?

Jag tror att jag skulle välja år noll, som naturligtvis inte var år noll då. Det hände mycket spännande vid den tiden, och jag tycker nog att vi skulle ha valt en annan väg. Tänk om det gnostiska hade fått mer utrymme fram till våra dagar. En intressant tanke. Sedan är jag mycket intresserad av vad som egentligen hände för 12.000 år sedan och hur vi blev de människor vi är idag. Det är något jag skulle kunna tala mig trött om. En dag skriver jag säkert en bok i ämnet.

Vilken historisk person skulle du vilja träffa?

Det är en lustig fråga när man jobbar så mycket med inkarnationer som jag gör, för jag tror att jag redan har träffat de flesta som jag skulle vilja träffa. Men flera av dem skulle jag förstås kunna tänka mig att bli bekant med igen, i det här livet. Vi får väl se vad som händer.

Vilken är den viktigaste bok du läst?

Jag är helt övertygad om att Albert Camus räddade livet på mig när jag var ung. Hans diskussion om livet och döden i Myten om Sisyfos och i Främlingen var det viktigaste jag hade läst då. Nu har Eckhart Tolle tagit över den rollen. Läs allt av Tolle! Det är mitt råd.

Har du någon favoritfilm?

Åh, det finns så många (och jag listar några andliga favoriter under Mina filmtips). Men jag fullkomligt älskar superhjältefilmer, det är min genre. Det är något med superhjältens arketyp som säger något om oss och vår tid. Fantasy och Sience-fiction med sina alternativa världar gör mig också alldeles lycklig, om det inte är för våldsamt förstås. En tecknad film kan heller sällan bli fel. De väcker något barnsligt inom mig som jag mår bra av.

Jag vet att musik är viktigt i ditt liv, vad lyssnar du på för något?

Jag är hårdrockare, nu och för evigt. Och det kan vara värt att poängtera att ett andligt liv inte behöver förknippas med en skönspelande sitar, delfinsång eller plingplong musik. För mig är det Metallica, Iron Maiden och Led Zeppelin som är husgudarna. Till det fullkomligt älskar jag The Doors och The Beatles. Men jag kan gå igång på Mozart, Bach och lite av varje faktiskt. Så varför inte en sitar och några delfiner, ha ha.

Vilket djur inspirerar dig mest?

Jag känner mig extra kopplad till katter för deras anarkistiska sätt att se på livet, samtidigt som de verkar besitta djup visdom. Och när jag ser en fågel blir jag påmind om att världen är större än vi tror. Katter visar mig nuet och fåglar lär mig om frihet. Så kan jag väl säga. Djur är överlag bra lärare, så stanna upp en stund när du möter ett. De fördjupar insikten om vilka vi egentligen är.

Vad gör du på fritiden?

Jag är mycket ute i naturen. Att gå två, tre mil är för mig ren njutning, att stå stilla mitt i skogen lutad mot ett träd likaså. Naturen är på alla sätt kopplad till vårt innersta väsen, och det är där jag fyller på min energi. Och så vill jag ta upp min fru Sia, min partner och syskonsjäl sedan 35 år tillbaka – vi umgås väldigt mycket, både jobbar och spenderar fritiden tillsammans.

Den bästa platsen du vet?

Jag har en magisk koppling till skärgården, framför allt Roslagens skärgård. Jag hör liksom hemma där. Men jag upplevde också något liknande i alperna och på Nya Zeeland, där jag vet att jag varit lycklig i tidigare liv. En plats ska vara som en kärlekshistoria tycker jag. Se, nu blev det pretentiöst i alla fall, ha ha.

Har du några favorituttryck?

Det finns många, och alla är lånade. Jag tar några stycken:

Var här nu – det finns ingen annanstans att vara.

Känn dig själv – ja, den gamla devisen. Genom att känna dig själv, känner du universum. Det är nämligen samma sak.

Ta hand om dig – åh, en sådan kliché, och en så djup sanning på samma gång. Det är ditt jobb att ta hand om dig. Allt sant arbete börjar alltid där. Med dig. Nu!

Slutligen, berätta något som vi inte vet om dig?

Det är naturligtvis en stor och välbevarad hemlighet att jag har en smurfsamling som jag är stolt över och som pryder mina väggar. Över huvud taget har jag en del saker från barndomen kvar framme för att påminna mig om livets olika sidor. Det är min grej. Jag är också hyfsad på champagne, vilket inte alla tror när jag säger det. "Medial champagnekännare" låter kanske motsägelsefullt, men jag tycker det låter härligt.